yourunique

Jag trodde det skulle bli lätt att försöka klämma in i bloggen vad jag fått vara med om under året på Marre. Men märker nu att det kommer bli omöjligt utan att behöva skriva med typ 1 miljon meningar :P..
Sen har vi ju även mina gamla inlägg också som man kan läsa och se hur jag utvecklats och vuxit som person =)..
Jag kan säga såhär mycket iallafall:
+ Jag är betydligt tryggare i mig själv
+ Jag har fått en ödmjukare och mycket mer förstående sida
+ Jag uppskattar min familj och vänner på en helt annan nivå än tidigare <3
+ Jag är bland de roligaste människorna i världen (enligt vissa/många ;P)
+ Mitt självförtroende har ökat markant
+ Jag har märkt tyngden i vänliga och snälla ord mot varandra =)
+ Man behöver inte alltid ha något o säga i ett sällskap, att man bara finns där räcker gott och väl :-)
+ Det är inget fel i att vara svag och ovetande, det måste finnas uttrymme för det med!
+ Handla aldrig orätt med orätt (Du tjänar inget på det)
+ Att gråta kan vara sjuuuuukt gött och nyttigt ibland!! även om det gör ont =(
+ Livet går inte alltid som man vill och det måste man vara beredd på

Det finns så otroligt mycket mer som präglar min personlighet nu och som jag är så otroligt tacksam för att ha fått vara med om, även om en del saker har varit svåra och smärtsamma upplevelser så har jag kommit ur allting starkare och mer medveten om vem jag själv är.

Jag kommer sakna Mariannelund något sjuuuukt mycket, men samtidigt är jag så glad över att vara hemma och få bygga upp mina relationer här på nytt utifrån de nya erfarenheter jag har. Känner redan nu att man kommit närmare vissa vänner och det känns helt underbart =)...

OoooOOH!!! Jag har så otroligt mycekt mer och berätta och känner att jag vill berätta ALLT för er!!!! Så snälla hugg tag i mig ANYTIME ni känner fört, så kan vi ha en trevlig pratstund om allt mellan himmel och jord.
Jag vill finnas här för er mina vänner =)... Här har ni en grabb med mycket erfarenhet och rådgivning om det mesta nu! (Facktist :P)

Aye, anywayz... Tveka aldrig att höra av er =)...





Mina fantastiska grannar i två underbara terminer =)

PS. om ni tyckte jag var älskvärd innan jag åkte iväg så ska ni bara veta nu =)...
Jag tycker om er alla <3...(Så sjukt mycket kärlek i den här killen alltså..)

Jag har nu efter året på Marre förstått vilken trasig själ jag egentligen var innan jag började skolan, då menar jag verkligen trasig på alla sätt och vis...
Jag visste inte hur mycket skuld och sorg jag bar inom mig utan att veta om det, hur mycket smärta och ånger som egentligen låg under ytan och fick mig att nästan helt tappa kontakt med mina känslor...
Innan jag började på Marre så hade jag otroligt svårt med känslor, jag hade svårt att känna saknad, sorg, uppskattning, ånger och massa andra känslor en normal människa känner!
Det skulle ta en evighet och gå igenom varför jag la ett omedvetet lock över mina känslor, men jag berättar mer än gärna ifall ni frågar =)...


Jag hade två önskningar/böneämnen till Gud inför året på Mariannelund:

1. Att jag för en gångs skull fick gråta på riktigt...
2. En livsförändrande händelse...

Böneämnena står i prioritetsordning...

Dessa önskningar fick jag bönesvar på!


Jag har fått vara med om så otroligt mycket detta år som förändrat mig totalt som människa och kristen, för det första så har jag nästintill slutat svära HELT...
Det händer att man skämtar och använder engelska svordomar då och då men som ett VARDAGLIGT BRUK i vanliga språket har det helt försvunnit.. Det enda jag säger nu förtiden är "skit och SHIT" längre än så går jag inte :P...
Det sjuka är att det är nästan så man blivit lite känslig för folk som svär jätte mycket, t.ex. "Det var så jävla längesen jag hade ledigt fan, den där jäveln ska fan inte ha ledigt så jävla mycket som han vandrat hemma"
Jaa.. ni förstår vart jag vill komma :P...
Har märkt att stämningen blir så otroligt mycket bättre ju mindre folk svär och det blir en goare atmosfär att samtala också =)...
Det är nästan så man skäms lite när man läser sina gamla blogginlägg, Ouuff...!!
Var kul att folk på bibelskolan märkte att mitt språkbruk hade förändrats drasiskt från när jag började! 
Folk gör egentligen som de vill ifall de vill flyga iväg med verbalerna, men att använda mycket kraftsuttryck tyder på en osäkerhet i språket...

Mitt förslag är ska man prata säg helst något som bygger upp istället =)..



Tror det här får räcka som en början på redovisningen av mitt år =)...
Det är så sjukt svårt och formulera sig bra och försöka beskriva 1 helt år av förändring, nya intryck och jaaaa... blir bara halvbra märker jag nu! Som sagt innan vill ni veta mer detaljerat så frååååååååååååååga =)....


Kram på er alla trogna läsare <3...