Stolthet?
Man har många gånger hört uttrycket "Han var för stolt för att erkänna sitt misstag"!
Saken är! att inte kunna erkänna när man har fel, har INGET med stoltheten att göra!
Den såkallade "stoltheten" i det här sammanhanget är RÄDSLA och för mycket ENVISHET, rädslan att göra bort sig, rädslan att behöva erkänna att man gjort fel, rädslan att behöva inse att även DU själv kan göra misstag och behöva stå till svars!
Jag ser inte hur en människa som inte ser till sina brister och fel kan ha för mycket stolthet?...
Stolthet är (enligt mig iallafall :P), något positivt, stolthet handlar inte om "Nej, han tror alldeles för högt om sig själv för att våga se att han gjort fel", stolthet för mig handlar "Han gjorde fel och erkände det utan att försöka bortförklara sig"... Stolthet har fler ansikte än det här, men detta är en sida jag har brottats med nu och grubblat över..
Pratade med en vän för några dagar sedan och personen sa; - Ett problem jag hade med dig förut Joseph, var att när du hade satt tanken till något, så var det så och inte på något annat sätt!
Man kunde nästan aldrig diskutera och lösa problem med dig.
Det personen menade var, när jag hade fått mig en åsikt om något, så stod jag fast vid den åsikten oavsett!!
Det är något jag sannerligen kan hålla med mig, jag kände faktist ingen envisare människa än mig själv förut!
Så fort jag kom i en konflikt med någon, så hade jag ALLTID inställningen att, det är den andra personen som har fel och inte jag! Jag kunde aldrig se att jag också hade bidragit till att situationen hade blivit dåligt mellan mig och personen, utan det var helt och hållet den andres fel och jag var oskyldig!
Jag hade om man nu ska kalla det en "väääääääääääääääldigt hög stolthet" och jag hade jätte svårt att erkänna när jag hade fel och att be om ursäkt fanns nästan inte på världskartan för mig!
Så fort jag började märka att "Nej, det är verkligen ditt fel Joseph" så började jag bara tjafsa ännu mer och gick därifrån och sa något i stil med "äsch sak samma" bara för att lägga saken åt sidan snabbt och slippa be om ursäkt... Men saken är... Olöst konflikter kommer alltid finnas där som kvarlämnad disk tills någon verkligen tar tag i det och försöker lösa det, MEN det måste komma från BÅDA PARTER ifall man ska kunna gå vidare helt efter ett problem/konflikt..
Jag önskar jag hade ett bättre sätt att förklara hur jag menar och vad jag tänker, men ni förstår säkert? =)...
Så vad jag har lärt mig nu är:
* att våga ta ansvar för de fel jag gjort i en relation med en person, det kommer även bygga upp ett större förtroende i relationen till varandra, eftersom man alltid kommer vara ärlig och öppen med varandra i fråga om "Vad var det som jag gjorde som du tog illa vid av?", redan där visar man att man bryr sig när man gjort fel mot personen =)...
* Jag väntar aldrig längre med att lösa konflikter och problem, jag försöker lösa de på en gång nu, till skillnad från när jag bara helt sket i att försöka lösa något i hopp om att den andra personen skulle ta iniativ och ta på sig hela skulden!
Ju tidigare på man reder ut problemet, desto snabbare blir man vänner igen =)...
* Jag mår så mycket bättre nu när jag gett mig själv chansen att också få säga "förlåt" för en gångs skull!
Jag kan erkänna mina fel på ett annat sätt än tidigare =)...
Det finns så otroligt mycket mer jag vill skriva på det här ämnet, så ni som vill diskutera vidare får hugga tag i mig på facebook, msn eller liknande =)...
Jag har nog fått fram min främsta poäng och budskap här!
En uppmaning till er alla, mina kära läsare:
Våga visa er svaga för varandra
Våga erkänna när ni har fel
Våga SÄGA FÖRLÅT, jag lovar! Det är inte så farligt som det verkar =)....
Lämnar er för denna gång med det här underbara citatet:
"Det finns ett litet, vackert ord, ej ofta använt på vår jord. Det öppnar dörrar och stillar gråt, det ordet är förlåt."
God Bless =)
Saken är! att inte kunna erkänna när man har fel, har INGET med stoltheten att göra!
Den såkallade "stoltheten" i det här sammanhanget är RÄDSLA och för mycket ENVISHET, rädslan att göra bort sig, rädslan att behöva erkänna att man gjort fel, rädslan att behöva inse att även DU själv kan göra misstag och behöva stå till svars!
Jag ser inte hur en människa som inte ser till sina brister och fel kan ha för mycket stolthet?...
Stolthet är (enligt mig iallafall :P), något positivt, stolthet handlar inte om "Nej, han tror alldeles för högt om sig själv för att våga se att han gjort fel", stolthet för mig handlar "Han gjorde fel och erkände det utan att försöka bortförklara sig"... Stolthet har fler ansikte än det här, men detta är en sida jag har brottats med nu och grubblat över..
Pratade med en vän för några dagar sedan och personen sa; - Ett problem jag hade med dig förut Joseph, var att när du hade satt tanken till något, så var det så och inte på något annat sätt!
Man kunde nästan aldrig diskutera och lösa problem med dig.
Det personen menade var, när jag hade fått mig en åsikt om något, så stod jag fast vid den åsikten oavsett!!
Det är något jag sannerligen kan hålla med mig, jag kände faktist ingen envisare människa än mig själv förut!
Så fort jag kom i en konflikt med någon, så hade jag ALLTID inställningen att, det är den andra personen som har fel och inte jag! Jag kunde aldrig se att jag också hade bidragit till att situationen hade blivit dåligt mellan mig och personen, utan det var helt och hållet den andres fel och jag var oskyldig!
Jag hade om man nu ska kalla det en "väääääääääääääääldigt hög stolthet" och jag hade jätte svårt att erkänna när jag hade fel och att be om ursäkt fanns nästan inte på världskartan för mig!
Så fort jag började märka att "Nej, det är verkligen ditt fel Joseph" så började jag bara tjafsa ännu mer och gick därifrån och sa något i stil med "äsch sak samma" bara för att lägga saken åt sidan snabbt och slippa be om ursäkt... Men saken är... Olöst konflikter kommer alltid finnas där som kvarlämnad disk tills någon verkligen tar tag i det och försöker lösa det, MEN det måste komma från BÅDA PARTER ifall man ska kunna gå vidare helt efter ett problem/konflikt..
Jag önskar jag hade ett bättre sätt att förklara hur jag menar och vad jag tänker, men ni förstår säkert? =)...
Så vad jag har lärt mig nu är:
* att våga ta ansvar för de fel jag gjort i en relation med en person, det kommer även bygga upp ett större förtroende i relationen till varandra, eftersom man alltid kommer vara ärlig och öppen med varandra i fråga om "Vad var det som jag gjorde som du tog illa vid av?", redan där visar man att man bryr sig när man gjort fel mot personen =)...
* Jag väntar aldrig längre med att lösa konflikter och problem, jag försöker lösa de på en gång nu, till skillnad från när jag bara helt sket i att försöka lösa något i hopp om att den andra personen skulle ta iniativ och ta på sig hela skulden!
Ju tidigare på man reder ut problemet, desto snabbare blir man vänner igen =)...
* Jag mår så mycket bättre nu när jag gett mig själv chansen att också få säga "förlåt" för en gångs skull!
Jag kan erkänna mina fel på ett annat sätt än tidigare =)...
Det finns så otroligt mycket mer jag vill skriva på det här ämnet, så ni som vill diskutera vidare får hugga tag i mig på facebook, msn eller liknande =)...
Jag har nog fått fram min främsta poäng och budskap här!
En uppmaning till er alla, mina kära läsare:
Våga visa er svaga för varandra
Våga erkänna när ni har fel
Våga SÄGA FÖRLÅT, jag lovar! Det är inte så farligt som det verkar =)....
Lämnar er för denna gång med det här underbara citatet:
"Det finns ett litet, vackert ord, ej ofta använt på vår jord. Det öppnar dörrar och stillar gråt, det ordet är förlåt."
God Bless =)
Untitled!
Vet inte riktigt hur man ska börja dagens inlägg alltså!
Får skriva allt eftersom helt enkelt =)...
NEeeeeeeeeeeeeejmeeensåååattteeeeehhh, kan väll börja med att (oh, jag fick en början till slut :D)... som sagt :P, kan välle börja med att säga att jag nyligen varit med om de absolut jobbigaste ca 2 månaderna i mitt liv, och jag överdriver inte när jag säger att jag varit på "botten och ännu lägre"...
Jag har mått så otroligt kasst på alla sätt och vis, jag har plågats av svåra skuldkänslor, saknadskänslor, längtanskänslor och alla möjliga andra tankar och smärtsama upplevelser man kan tänka sig!
De här två månaderna har varit en resa/process som jag trots alla plågsamma stunder funnit som det ALLRA BÄSTA som kunnat hända mig!
Jag har nog aldrig under hela min livstid gråtit, pratat ut, skrikit, legat uppe sömnlös, gråtit ännu mer, varit bitter, ångestfylld, känt sån hopplöshet så mycket som de här 2 månaderna som varit!
Ödet kom och gav mig en REJÄL käftsmäll i ansiktet och sa till mig "DU KAN INTE HÅLLA PÅ SÅHÄR LÄNGRE, NU TAR DET SLUT HÄR!" och när jag säger en rejäl käftsmäll.... så menar jag en rejäl...
Vad är det då som har hänt?...
Kort och gott, Girl issues!
Jag är verkligen välsingad med de absolut bästa vännerna i världen, så mycket stöd, uppmuntran och uppskattning jag fått den här svåra perioden har fått mig att växa så otroligt mycket på så många sätt, när jag trodde som sagt att mitt liv var över!
All rådgivning, själavård, bibelord, bön, kramar, snälla ord, sena nätter uppe för min skull och så otroligt mycket mer, har byggt upp mig till en heelt ny människa!
Mina änglar på bibelskolan fick mig att inse att jag har blivit en ny människa, en älskvärd person rakt in i själen!
Det var så otroligt svårt för mig att acceptera det först för jag var så svårt plågad av hemska skuldkänslor, skuldkänslor som vägrade försvinna hur mycket alla än försökte få mig att förstå att "DU ÄR INTE SAMMA PERSON JOSEPH!!!!"
Men som man brukar säga "var sak har sin tid" och det tog tid för mig att äntligen kunna förlåta mig själv, jag gjorde det och insåg veeerkligen; Omg, jag är inte samma gamla skitstövel från då.. och det bästa av allt... HAN SKULLE ALDRIG KOMMA TILLBAKA HELLER, HAN SKULLE ALDRIG FÅ EN CHANS ATT FÖRSTÖRA MITT LIV IGEN (Nu låter det verkligen som jag är schizo :P... men nej, jag pratar bara om allt gammalt skit jag har i bagaget pågrund av hur jag var förr...)
Man lär av sina misstag sägs det, det är så sjukt sant också!
Jag har mognat, jag har vuxit, jag har lärt och jag har insett nu!
Jag var hos bäckbykyrkans diakon och pratade ut idag om allt det här och i slutet på vårat samtal sa hon:
"Jag har efter allt du sagt till mig märkt en otrolig mognad hos dig, du har verkligen lärt dig av de misstag och fel du gjort tidigare Joseph, jag ser endast en mognare, otroligt charmig och rakt igenom fin och underbar kille nu!
Den tjejen som får chansen att uppleva den nya sidan hos dig kan skatta sig lycklig, med de erfarenheter du har Joseph kan du inte misslyckas med något i ditt liv.."
Jag kände hur mitt hjärta höll på att svälla över när hon sa de orden till mig, hon var inte den första som sagt något sådant till mig på senaste, men när hon kollade mig i ögonen och sa det på sättet hon gjorde så kände jag en sån otrolig lättnad i hjärtat... Alla problem bara försvann, all oro sveptes iväg och jag hade en sån frid med mig själv...
Jag har också kommit till insikt med att jag saknar inget i mitt liv!
Jag har verkligen den underbaraste familjen i världen, jag har så ooooooootroligt måååååååånga vänner som bara älskar mig precis som den jag är och visar det på alla sätt och vis!
Jag har insett att en flickvän är inte alls det jag behöver nu!
Jag är inte redo för ett förhållande än, det finns fortfarande sår inom mig som behöver läkas!
Mina nära och kära ger mig redan all kärlek jag behöver för att klara mig genom dagarna galant <3... och jag har även kunnat ge mig själv kärlek på ett HELT annat sätt än innan! Jag har aldrig kunnat sagt förut att jag är stolt över den jag är, men NU!!!!! Jag är mer stolt över mig själv än någonsin tidigare =)....
Sååå, flickvän kommer när det kommer helt enkelt! Det är ju sjääääääääääälvklart att man spanar!
Men jag är inte i behov av en flickvän!
Hur gulligt som helst, Emmelie försökte få ihop mig med en av sina arbetskompisar i lördags på hennes födelsedagsfest, kan säga såhär mycket.... TJEJEN VAR SÅ SJUUUKT SÖÖÖÖÖÖÖT!!!! Ooh va fin hon va :-), gick inte precis vägarna men ett stort plus var att hon inte rökte!
Vi får se vad framtiden har och bjuda på nu =)...
Jag veet bara att nu, tjejen som lyckas stjäla mitt hjärta... får vara beredd på att bli den lyckligaste och mest uppskattade på jorden!
Plus att hon även kommer få den snyggaste pojkvännen i världen också! Hääähäää!!
Mitt liv har fått en helt ny vändpunkt och ingenting kan förstöra för mig nu =)...
Tack vare allt underbart stöd och samtal har jag börjat se LJUSET och FRAMTIDEN!
//En Mognare, Finare och Underbarare Joseph...(Ego eller inte! Det är sant :D:D)
Det märks verkligen träningen börjat ge resultat! (Snyyyyyygging!!!)
Får skriva allt eftersom helt enkelt =)...
NEeeeeeeeeeeeeejmeeensåååattteeeeehhh, kan väll börja med att (oh, jag fick en början till slut :D)... som sagt :P, kan välle börja med att säga att jag nyligen varit med om de absolut jobbigaste ca 2 månaderna i mitt liv, och jag överdriver inte när jag säger att jag varit på "botten och ännu lägre"...
Jag har mått så otroligt kasst på alla sätt och vis, jag har plågats av svåra skuldkänslor, saknadskänslor, längtanskänslor och alla möjliga andra tankar och smärtsama upplevelser man kan tänka sig!
De här två månaderna har varit en resa/process som jag trots alla plågsamma stunder funnit som det ALLRA BÄSTA som kunnat hända mig!
Jag har nog aldrig under hela min livstid gråtit, pratat ut, skrikit, legat uppe sömnlös, gråtit ännu mer, varit bitter, ångestfylld, känt sån hopplöshet så mycket som de här 2 månaderna som varit!
Ödet kom och gav mig en REJÄL käftsmäll i ansiktet och sa till mig "DU KAN INTE HÅLLA PÅ SÅHÄR LÄNGRE, NU TAR DET SLUT HÄR!" och när jag säger en rejäl käftsmäll.... så menar jag en rejäl...
Vad är det då som har hänt?...
Kort och gott, Girl issues!
Jag är verkligen välsingad med de absolut bästa vännerna i världen, så mycket stöd, uppmuntran och uppskattning jag fått den här svåra perioden har fått mig att växa så otroligt mycket på så många sätt, när jag trodde som sagt att mitt liv var över!
All rådgivning, själavård, bibelord, bön, kramar, snälla ord, sena nätter uppe för min skull och så otroligt mycket mer, har byggt upp mig till en heelt ny människa!
Mina änglar på bibelskolan fick mig att inse att jag har blivit en ny människa, en älskvärd person rakt in i själen!
Det var så otroligt svårt för mig att acceptera det först för jag var så svårt plågad av hemska skuldkänslor, skuldkänslor som vägrade försvinna hur mycket alla än försökte få mig att förstå att "DU ÄR INTE SAMMA PERSON JOSEPH!!!!"
Men som man brukar säga "var sak har sin tid" och det tog tid för mig att äntligen kunna förlåta mig själv, jag gjorde det och insåg veeerkligen; Omg, jag är inte samma gamla skitstövel från då.. och det bästa av allt... HAN SKULLE ALDRIG KOMMA TILLBAKA HELLER, HAN SKULLE ALDRIG FÅ EN CHANS ATT FÖRSTÖRA MITT LIV IGEN (Nu låter det verkligen som jag är schizo :P... men nej, jag pratar bara om allt gammalt skit jag har i bagaget pågrund av hur jag var förr...)
Man lär av sina misstag sägs det, det är så sjukt sant också!
Jag har mognat, jag har vuxit, jag har lärt och jag har insett nu!
Jag var hos bäckbykyrkans diakon och pratade ut idag om allt det här och i slutet på vårat samtal sa hon:
"Jag har efter allt du sagt till mig märkt en otrolig mognad hos dig, du har verkligen lärt dig av de misstag och fel du gjort tidigare Joseph, jag ser endast en mognare, otroligt charmig och rakt igenom fin och underbar kille nu!
Den tjejen som får chansen att uppleva den nya sidan hos dig kan skatta sig lycklig, med de erfarenheter du har Joseph kan du inte misslyckas med något i ditt liv.."
Jag kände hur mitt hjärta höll på att svälla över när hon sa de orden till mig, hon var inte den första som sagt något sådant till mig på senaste, men när hon kollade mig i ögonen och sa det på sättet hon gjorde så kände jag en sån otrolig lättnad i hjärtat... Alla problem bara försvann, all oro sveptes iväg och jag hade en sån frid med mig själv...
Jag har också kommit till insikt med att jag saknar inget i mitt liv!
Jag har verkligen den underbaraste familjen i världen, jag har så ooooooootroligt måååååååånga vänner som bara älskar mig precis som den jag är och visar det på alla sätt och vis!
Jag har insett att en flickvän är inte alls det jag behöver nu!
Jag är inte redo för ett förhållande än, det finns fortfarande sår inom mig som behöver läkas!
Mina nära och kära ger mig redan all kärlek jag behöver för att klara mig genom dagarna galant <3... och jag har även kunnat ge mig själv kärlek på ett HELT annat sätt än innan! Jag har aldrig kunnat sagt förut att jag är stolt över den jag är, men NU!!!!! Jag är mer stolt över mig själv än någonsin tidigare =)....
Sååå, flickvän kommer när det kommer helt enkelt! Det är ju sjääääääääääälvklart att man spanar!
Men jag är inte i behov av en flickvän!
Hur gulligt som helst, Emmelie försökte få ihop mig med en av sina arbetskompisar i lördags på hennes födelsedagsfest, kan säga såhär mycket.... TJEJEN VAR SÅ SJUUUKT SÖÖÖÖÖÖÖT!!!! Ooh va fin hon va :-), gick inte precis vägarna men ett stort plus var att hon inte rökte!
Vi får se vad framtiden har och bjuda på nu =)...
Jag veet bara att nu, tjejen som lyckas stjäla mitt hjärta... får vara beredd på att bli den lyckligaste och mest uppskattade på jorden!
Plus att hon även kommer få den snyggaste pojkvännen i världen också! Hääähäää!!
Mitt liv har fått en helt ny vändpunkt och ingenting kan förstöra för mig nu =)...
Tack vare allt underbart stöd och samtal har jag börjat se LJUSET och FRAMTIDEN!
//En Mognare, Finare och Underbarare Joseph...(Ego eller inte! Det är sant :D:D)
Det märks verkligen träningen börjat ge resultat! (Snyyyyyygging!!!)
